.

Klumpen i halsen sitter kvar där hela dagen.
Likaså den där tunga stenen i magen.
Det har gått ett tag sedan det var du och jag.
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på dig idag.

Idag, igår, imorgon, varje dag är du i mina tankar.
Som ett envist minne sitter du kvar där och bankar.
Jag försöker tänka på annat, tänka bort det som gör ont.
Men utan dig, utan dig känns allt så oerhört tomt.

Jag undrar om du tänker på mig, om än så bara för en liten stund.
Kanske på natten, innan du ska sova. Själv kan jag inte alls få en blund.
Vaken om nätterna och drömmer om dagarna, tänker tillbaka,
På hur det skulle vara att hålla din hand igen, på dina läppar smaka.
 

Det är svårt att bryta gamla vanor.
Svårt att ställa om och börja i nya banor.
Ska jag vara ärlig var du en vana jag aldrig ville bryta.
Men nu finns alla minnen i säcken jag blev tvungen att knyta.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte dig saknade.
Att jag inte önskar att du låg jämte när jag vaknade.
Nu ligger jag här i, en gång, våran säng, nu så ensamma.
Och du har nu blivit min långsamt, döende flamma.



Kommentarer
Linda

Mycket, mycket fin, får mig att minnas får mig att känna smärta över saknad kärlek.

Jag hoppas att jag slipper den mera nu och jag hoppas att du får uppleva att starta om på nytt och känna glädjen som var innan igen käre syster.



Om du vill kan du bara se över slutet, det känns lite svårläst.. sitter det ett komma för mycket?

Kramis Kramen!

2010-10-20 @ 11:43:03
URL: http://lindaundegard.blogspot.com/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0